Samhällets första bemötande av våldtäktoffer i fokus för nytt projekt

– I media finns en negativ bild av hur kvinnor som anmäler våldtäkt bemöts i rättsapparaten. Det kan vara en anledning till att få anmäler. Men den bilden bygger i första hand på fall som lett till åtal, vilket är en väldigt liten del av alla våldtäkter som anmäls. Hur det stora flertalet av kvinnor som utsatts för våldtäkt upplever det allra första bemötandet från polis och vårdpersonal vet vi i dag mindre om, säger Lisa Rudolfsson, fil. dr. i psykologi, forskare vid Gothenburg Research Institute och projektledare för studien.

Få studier om kvinnans egna upplevelser

Det finns i dag få studier om kvinnans egna upplevelser av det första bemötandet från polisen och vården. Inte heller de professionellas erfarenheter av mötet har studerats särskilt mycket. I projektet, Kvinnor som har utsatts för våldtäkt: Det initiala bemötandet av polis och medicinsk personal, ska Lisa Rudolfsson tillsammans med Inga Tidefors, professor och forskare i psykologi fylla det här gapet i forskningen. Genom intervjuer med kvinnor som utsatts för våldtäkt och fokusgrupper med personal inom polis och vård, samt en enkätundersökning, är målet att skapa kunskap kring hur det första bemötandet upplevts, vad som fungerar, vilka brister som finns och hur det kan bli bättre.

– Eftersom de allra flesta fall som anmäls inte leder till åtal blir det första bemötandet från polis eller vårdpersonal många offers enda upplevelse av hur samhället ser på det som hänt, säger Lisa Rudolfsson.

Lisa Rudolfsson har tidigare forskat om bemötandet av personer som utsatts för sexuella övergrepp. I sin avhandling studerade hon själavård inom kyrkan och prästers erfarenhet av att bemöta och samtala med människor som utsatts för övergrepp. Hon kom fram till att de flesta präster, över 70 procent hade haft samtal med någon som utsatts för sexuella övergrepp. Både präster och hjälpsökande upplevde situationen som utsatt och kunskapen kring bemötande var låg. För prästerna var det ofta svårt att veta hur de bäst skulle bemöta det som hänt, bland annat beroende på att tystnadsplikten begränsade deras möjligheter att söka råd och stöd genom handledning.

– I de fallen där övergreppen fortsatte även efter att de berättat för en präst upplevde de utsatta det som ett stort svek att de inte fick hjälp. I många fall var samtalet med prästen första gången de berättade om vad de varit med om, säger Lisa Rudolfsson.

Bemötande stor betydelse för bearbetning

Den forskning som finns om betydelsen av bemötandet av personer som utsatts för övergrepp visar att det första bemötandet kan få stor effekt på hur väl personen kan läka och bearbeta det som hänt. Ett begrepp inom forskning är sekundär viktimisering och beskriver den situation där ett dåligt bemötande från omgivning och samhälle förvärrar den redan traumatiska upplevelsen. Det kan handla om att polis eller vårdpersonal visar misstro eller avståndstagande.

– Det kan få avgörande effekt för vilka andra personer offret berättar för, vilken vidare hjälp som söks upp och hur det går att lära sig att leva med det som hänt, säger Lisa Rudolfsson.

Polisen har i dag specialutbildningar i bemötande av personer som utsatts för sexuella övergrepp, men de riktar sig främst till de utredande poliserna. Den polis som kvinnan möter i ett första skede har oftast inte fått sådan utbildning.

– Det finns riktlinjer som betonar vikten av ett empatiskt och professionellt bemötande, men vad det mer konkret innebär preciseras inte i dokumenten. Det är då intressant att studera vad enskilda poliser lägger i orden, säger Lisa Rudolfsson.

Det första bemötandet från polis eller vårdpersonal blir många offers enda upplevelse av hur samhället ser på det som hänt.