Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Ebola, häxeri och kulturkrockar i Västafrika

Nyhet: 2017-03-27

Mellan 2014 och 2016 pågick den hittills största ebola-epidemin i modern historia i Västafrika med över 11 000 döda. Epidemin förvärrades av kulturkrockar mellan hjälporganisationer och västerländsk sjukvård å ena sidan och traditionell medicin och lokala föreställningar å den andra. I projektet Ebola – ”ond död” och häxeri undersöker Syna Ouattara sociala och kulturella dimensioner av ebolaepidemin.
Syna Ouattara arbetar vid Institutionen för globala studier men är genom detta projekt knuten till GRI:s program Samhällets riskfrågor. Tillsammans med Nikolas Århem från Uppsala universitet kommer han att genomföra ett fältarbete i Guinea, där det första ebolafallet konstaterades. Intervjuer kommer att göras med personer som tillfrisknat från ebola, med anhöriga till personer som insjuknat och med lokala nyckelpersoner, som traditionella ledare, religiösa ledare och medicinmän/kvinnor.
- Vi ska titta på hur lokalbefolkningen tolkar ebola, deras syn på sjukdomar och på döden. Vad som låg bakom deras motstånd och varför motståndet var så riktat mot utlänningar.
Även hälso- och sjukvårdspersonal kommer att intervjuas, liksom företrädare för regeringen, WHO och hjälporganisationer.

Stora risker

Syna Ouattara är väl medveten om vad han ger sig in i. Medan epidemin pågick arbetade han för WHO som antropolog med syfte att underlätta kommunikationen mellan lokalbefolkningen och hjälporganisationerna. På lokal nivå tolkar man ebola som ett resultat av häxeri, berättar Syna Ouattara och man såg på västerlänningarna med stor skepsis.

Det satte igång rykten om handel med kroppsdelar och att västerlänningarna drack blod och medvetet spred ebolasmitta.Dels hade de medicinsk utrustning som befolkningen aldrig sett och skyddskläderna påminde om medicinmännens masker. Dels ville de ta in människor på sjukhus och på grund av smittorisken hindra människor från att begrava de döda. Detta väckte tankar om ”vit mans häxeri” och satte igång rykten om handel med kroppsdelar och att västerlänningarna drack blod och medvetet spred ebolasmitta. Syna Ouattara berättar om en dramatisk händelse han själv var med om:
- Det var jag och en sociolog från Guinea som åkte till en by. När vi kom dit så kom det ut ungdomar med yxor, batonger och alla möjliga tillhyggen och stoppade bilen. De sa: ”Vi har fått ett samtal från Conakry (huvudstaden) att Röda Korset kommer till vår by och vaccinerar folk med ebolavirus”. Vi sa: ”Nej, vi är inte från Röda Korset.” ”Jodå”, svarade de. Vi ville vända om, men de sa: ”Nej. Ni ska inte vända. Vi kommer att döda er.” Och vi förstod att de menade allvar, för vi kände till att bilar hade bränts upp med folk i.
De båda forskarna lyckades i alla fall ta sig ur situationen genom att be att få tala med ledaren och försäkrade honom om att de var antropologer. Byborna sökte igenom bilen och fann inget som kunde knytas till Röda Korset eller sjukvården, och forskarna blev insläppta i byn och fick träffa hövdingen. Väl därinne vågade de inte säga något om ebola, utan pratade om andra saker, men efter ett tag började byborna själva berätta om ebola och om sin oro för att smittan skulle komma in i deras by.
- Det handlar mycket om kommunikation, berättar Syna Ouattara.

Det går inte att komma uppifrån och tala om hur det ska vara, utan man måste lyssna på befolkningen och förstå deras perspektiv.Själv har han den fördelen att han är född i Elfenbenskusten, men det räcker inte med att kunna språket, förklarar han. Det handlar också om att visa respekt. Det går inte att komma uppifrån och tala om hur det ska vara, utan man måste lyssna på befolkningen och förstå deras perspektiv. Som antropolog har han en roll att minska kommunikationsglappet mellan lokalbefolkningen och de som står för de internationella insatserna. Personer från väst tenderar att beteckna traditionell medicin och föreställning om häxeri som trams, men som antropolog ställer han frågor till lokala företrädare om hur de själva ser på vad man kan göra för att stoppa ebola. Och sedan kan han försöka förklara att även om orsakerna till sjukdomen är häxeri, så kan det vara bra att t.ex. vidta åtgärder för att inte sprida smitta.

Minska kommunikationsglappet

Jag frågar Syna Ouattara om vad han tänker om att göra fältarbete i miljöer som är så här farliga, både för att personer är våldsamma och för att det finns sjukdomar. Han svarar att när han sökte jobbet hos WHO så tänkte han att han hade lokalkännedom och att han kunde hjälpa till.
- Du kände att du kunde göra en insats, och vågade riskera livet?
- Jag visste inte då vad som skulle bli farligt.
- Men nu vet du, när du ska göra nästa projekt. Men du vågar ändå.
- Ja, men nu vet jag hur man ska gå tillväga.
Projektet har precis startat upp och forskarna håller nu på att läsa in sig på rapporter om epidemierna och på historiskt och antropologiskt material om sambandet mellan sjukdom, död och häxeri i de berörda regionerna och de har även tagit de första lokala kontakterna. Syna Ouattara hoppas att projektet ska kunna bidra med kunskap som minskar kommunikationsglappet mellan lokalbefolkningen och de internationella organisationerna, kunskaper som kan vara till nytta om det kommer ett nytt utbrott av en allvarlig sjukdom.
 

Läs om projektet här

AV: Barbro Johansson

Sidansvarig: Lise-Lotte Walter|Sidan uppdaterades: 2015-05-25
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://gri.handels.gu.se/aktuellt/nyheter/n//ebola--haxeri-och-kulturkrockar-i-vastafrika.cid1433238
Utskriftsdatum: 2017-04-28