Dagens anslagssystem gör forskare ängsliga, beroende av forskningsfinansiärer och mer intresserade av citeringar och publiceringar, än kvalitet. Det menar professor i rättsvetenskap vid GRI, Dennis Töllborg, i en ny bok.
Bokens titel, Ruinerna hävdar att byggnaden var vacker, syftar till att något har gått förlorat i fråga om de ideal som traditionellt lett forskning: heder, oberoende och kvalitet. Dagens forskning styrs i stället av pengar och forskare sitter i knäna på forskningsfinansiärer, menar Töllborg.
- I ansökningarna ska du uppge ungefär vad du kommer att komma fram till, vad resultaten kan användas till och hur lång tid det ska ta. Men det kan ingen veta på förhand. Forskning måste få styras av materialet. Inte mecenatens eller omgivningens förväntningar. Om den gör det är du inte forskare, möjligen konsult.
Som så många andra verksamheter har akademin sedan nittiotalet blivit mer och mer influerad av new public management, skriver Töllborg. Universitet och forskning drivs som vilken annan affärsverksamhet som helst med målet att gå med vinst, och det mätbara inom forskning – citeringar, publiceringar, i vilka publikationer man syns och vem som citerar vem, avgör vem som får anslag.
- Detta skapar en kultur av: om du citerar mig, så citerar jag dig. Det behöver inte vara uttalat, men det är så det blir.
- När unga människor kliver in på universitetet och vill forska drivs de av att de brinner för något. Men dagens system som bygger på att få ansökningar beviljade från finansiärer gör att de blir reducerade till någon som måste be om pengar. Att brinna för något byts ut mot att forskare frågar sig: för vad kan jag få pengar?, säger Dennis Töllborg.