Stora skillnader i acceptans av nanoteknik beroende på användningsområde

Nanoteknik handlar om att studera och tillverka material på en skala av 1 till 100 nanometer. En nanometer är en miljarddels meter. Nanoteknik har en mängd olika användningsområden och används bland annat för att skapa effektivare elektroniska komponenter, tillverka målarfärg med ökad hållbarhet och inom kosmetika. Det finns förhoppningar att nanoteknik bland annat kan bidra till utvecklandet av ny energibesparande miljöteknik och nya läkemedel.

Forskarna Simon Larsson, Åsa Boholm och Magnus Jansson inom programmet Samhällets riskfrågor på Gothenburg Research Institute, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, har studerat den svenska allmänhetens inställning till nanoteknik. I studien undersökte de uppfattningar om nytta och risker samt inställning till användning inom läkemedel, kosmetika, livsmedel och målarfärg. Frågorna ställdes i den årliga SOM-undersökningen 2017.

Allmänhetens acceptans viktig

– För myndigheter som vill investera pengar i forskning om nanoteknik, eller företag som vill använda nanopartiklar i produkter är allmänhetens acceptans viktig, säger Simon Larsson, socialantropolog och forskare vid Gothenburg Research Institute.

Det generella förtroendet för forskning, myndigheter och för samhället spelar större roll för acceptansen av ny teknik än vad man faktiskt känner till om risker och nytta.

Studien visar att det finns stora skillnader i acceptans beroende på användningsområde. För läkemedel och målarfärg fanns stor acceptans. 94 procent respektive 76 procent av de som hade en uppfattning svarade ja på frågan om nanoteknik ska användas inom dessa områden. I livsmedel och kosmetika var acceptansen lägre: 56 respektive 48 procent. Studier i andra länder har också visat stora skillnader i acceptans beroende på användningsområde.

– Den positiva inställningen till användning inom läkemedel kan påverkas av en stor upplevd nytta medan många upplever en låg nytta med användning inom till exempel kosmetika. Att nanopartiklar kommer i kontakt med kroppen kan påverka uppfattningen negativt i fallen med kosmetika och livsmedel. Att många ändå är positiva till nanoteknik i läkemedel kan bero på ett stort förtroende för sjukvården och att man litar på att läkemedel genomgår rigorösa tester innan de släpps på marknaden, säger Simon Larsson.

Studien visar även att kunskapen om nanoteknik hos allmänheten är låg. 90 procent av de tillfrågade ansåg att de hade låg eller mycket låg kunskap om nanoteknik. Trots det var det förhållandevis många som hade uppfattningar om risker (34 procent) och nytta (41 procent).

Att många har uppfattningar om risker och nytta med tekniken trots låg kunskap betyder att människor inte bygger sina uppfattningar om nanoteknik på faktiska kunskaper.

– Tidigare forskning har visat att det generella förtroendet för forskning, myndigheter och för samhället spelar större roll för acceptansen av ny teknik än vad man faktiskt känner till om risker och nytta, säger Simon Larsson.

Förtroende viktigare än kunskap

Det här kan ha betydelse för hur myndigheter och andra aktörer bör kommunicera om nanoteknik.

– För att öka acceptansen av nanoteknik är troligen inte rent kunskapshöjande åtgärder det bästa sättet. Generella insatser för att höja allmänhetens förtroende för forskning och myndigheter kan vara mer effektiva, säger Simon Larsson.

22 procent av de svarande ansåg att riskerna med tekniken är små, 66 procent hade ingen uppfattning och tolv procent såg stora risker.

– Det är ändå en betydande del av befolkningen som anser att riskerna med nanoteknik är stora. Det måste aktörer inom forskning och industri ta hänsyn till om man vill bibehålla ett förtroende för utveckling och ny teknik, säger Simon Larsson.

Av de som hade en uppfattning om nytta med tekniken ansåg de flesta att nyttan kan vara stor för samhället. 34 procent av de svarande såg stor eller mycket stor nytta för samhället, medan 7 procent såg liten nytta. 59 procent hade ingen uppfattning.

Studien tittade också på hur olika bakgrundsfaktorer som kön, ålder, utbildningsnivå och boendeort påverkade inställningen till nanoteknik. Den faktor som spelade störst roll var kön. Dels var det ungefär dubbelt så vanligt att män hade en uppfattning om risk. Det var också betydligt vanligare att män hade en uppfattning om nytta. Män skattade både nyttan som större och riskerna som mindre än vad kvinnor gjorde.

– Eftersom kunskapen om nanoteknik hos både kvinnor och män är låg kan man tolka det som att män är mer benägna att gissa än kvinnor, säger Simon Larsson.

Även utbildningsnivå spelar roll. Personer som har studerat på universitet hade oftare en uppfattning om risker och nytta och ansåg i allmänhet att nyttan var större och riskerna mindre än de med låg utbildning. Faktorer som ålder eller boendeort (stad/landsbygd) spelade däremot ingen stor roll för inställningen till nanoteknik.

Studien finansierades av Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning.

Kontakt

Simon Larsson, fil. dr. socialantropologi, 031-786 45 79, simon.larsson@gri.gu.se
Henric Karlsson, kommunikatör, Gothenburg Research Institute, 031-786 20 08, henric.karlsson@gri.gu.se